Ett glas rödvin, en puttrande gryta – och en hantverkare som försvann

---

_{Annonslänkar för Kjell & Company}

***

_Annons!

***

Just nu sitter jag med ett glas rödvin i handen. Ni vet, ett sånt där sammetslent, mörkrött vin som passar perfekt till höstiga smaker – eller ja, sensommargrytor i mitt fall. Från köket sprider sig doften av nötkött, kantareller, morötter, en massa färska kryddor och ännu mer vin som långsamt kokar ihop till något alldeles ljuvligt. Den där doften som liksom kryper in i själen och får en att känna att allt ändå är ganska fint, trots kaoset utanför köksfönstret.

Jag kommer självklart att länka till receptet på min mustiga gryta – för den vill ni inte missa. Perfekt till en långsam söndag eller en ruggig kväll när man vill ha något rejält och tröstande i magen.

Men… låt oss nu prata om något mindre tröstande: altanbygget.

Ni som har hängt med vet ju att vi har kämpat på med det här projektet ett tag nu, och det är inte själva bygget som är det största problemet – utan hantverkarna. Eller snarare frånvaron av dem.

Först lovade snickaren att komma i början av juli. Sedan blev det mitten av juli. Och nu? Några dagar in i augusti dök han plötsligt upp med sin bror – med två bilar – för att jobba… i en timme. Sedan åkte de hem. Inget mer den dagen. Samma sak när leveransen kom. En timme. Sedan borta igen. Ni förstår nog frustrationen. 4 gånger har det varit så, en timme här och sedan åka iväg.

Timtiden tickar, bilar kommer och går, och vi som ska betala för allt det där får stå och undra om vi blivit med i något slags dolt kameraprogram. Till slut fick Per sätta ner foten och säga att det inte går – ska de komma, så får de faktiskt stanna hela dagen. Inget mer ”komma och vända”. Snickaren blev sur, men förhoppningsvis inser han så småningom att det faktiskt är rimligt.

Och som grädde på moset: när han sen äntligen var här, så säger han att vi måste gräva ut ännu mer… trots att han vid förra besöket sa att det var perfekt. Ja, vad ska man säga? Det är väl det där med att bygga – man får lära sig tålamod. Och andas. Djupt.

Men! Något positivt: nästa vecka kommer poolen! Det känns ändå som ett stort steg framåt. Och idag ska jag ringa elektrikern så han kan komma och kika på belysningen – vad som behövs och när han kan börja. Det gäller att hålla igång maskineriet, även om vissa kugghjul går lite långsamt…

Så, kära ni, fortsättningen följer. Altanbygget lever vidare – med både motgångar och små segrar. Men i kväll tänker jag i alla fall luta mig tillbaka, njuta av mitt vin och min gryta, och för en stund glömma virrvarret av snickare, kablar och grus.

Nu är min semester slut, och livet börjar så sakteliga återgå till det normala igen. Men jag ser redan fram emot fredagskvällarna framöver – när vi kan värma upp poolen, tända några ljus och bara få njuta av lugnet.

Skål, och vi hörs snart igen! 💛
(P.S. Receptet på grytan hittar ni [här] – missa inte!)

***

_Annons!

***